Ansvaret då?

31 Okt

Idag har jag lyssnat till en predikan där det osminkat räknades upp en mängd miljö- och samhällsproblem. Det pratades om miljökatastrofer och Kinas kolkraftverksbyggen. Om Indiens alla motorfordon – ja tydligen registreras tusen nya varje dag. Blickar sänktes och hopplöshet tyngde. Tills det trösterika talet om Guds löften tog vid. En ny himmel och en ny jord!

Men jag saknade ett perspektiv; det där lilla ordet ansvar. För i predikan sades att det finns tillräckligt med resurser – men inte om alla människor vill ha den välfärd som vi i väst har. (Inte om alla vill leva drägliga liv, ha ett kylskåp, en lampa över köksbordet (och ett köksbord)). Det benämndes som ett stort problem. Men våra överdrägliga svenska livsstilar ifrågasattes inte.

Tänk om man också diskuterat hur vi, mitt i detta koldioxidkaos, kan leva trovärdigt. Hur vi kan ta ansvar för de senaste tvåhundra årens utsläpp. Hur vi kan hjälpa fattiga länder att utvecklas på ett grönare sätt än vad vi själva gjort.

Gud har gett oss stora, fantastiska framtidslöften. Och så har han gett oss förnuft, uppfinningsrikedom, medkänsla. ”Älska Gud och älska din nästa.” Kanske är det dags att börja prata om att vi lever gott på andras bekostnad? Att inspirera och utmana varandra till mer avskalade och ansvarsfulla liv? Och inse att vi kanske till och med mår bättre av det.

Win-win? Men inte bara därför, utan också för att vårt uppdrag är att älska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: