Att gå ändå

31 Okt

Jag gillar inte det eviga (och många dagar obefogade) klagandet över den svenska hösten. Mörk och uschlig, regnig och ruskig.

Men i dag, när kvällssolen som bäst lyste upp vårt vardagsrum, då kände jag att jag inte är beredd på vintertid än. Hur vacker kvällssolen än är.
Klockan var knappt kvart över tre.

Jag ropar förtvivlat.
Ljuset – kom tillbaka!
Fast egentligen vet jag att jag måste välkomna mörkret om jag vill behålla glädjen och tacksamheten som jag under allt har all anledning att känna.

Så försiktigt viskar jag.
Hej igen, mörkret.

Jag går ut i kvällen och håller hösten i handen.
Där går vi i takt bredvid varandra och livet fortsätter sin gilla gång

mot en ny soluppgång

Annonser

5 svar to “Att gå ändå”

  1. indian 1 november, 2010 den 02:05 #

    är det Kajsa i soffan brevid Emil?
    vad mysigt ni ser ut att ha det, det är skatbona som gör det
    varför har inte jag vart och hälsat på undrar man
    det är fint att läsa er blogg iaf
    Linda jag älskar ditt språk

    • Linda 1 november, 2010 den 19:46 #

      Lilla K!
      Det var längesen det kom ens ett pip från dig, men hej!
      Vad kul att du gillar att läsa vad jag/vi skriver. TACK! vad du är snäll!
      Ja, det är Kajsa i soffan – hon och Gaz var o hälsade på mig, maria, josefine, pernilla och lovisa. Vi är en liten tranås-koloni här nu. Kom och hälsa på!

      Ja, skatbona har vi jobbat hårt med – kul att du gillart 😉

  2. Percy 4 november, 2010 den 17:22 #

    Nu har jag äntligen lyssnat på det där radioklippet du skickade! Mycket bra!!! Väldigt tänkvärt!

  3. Ann 13 november, 2010 den 22:45 #

    Håller med!
    Mitt tema just nu är ”vän med november” och jag jobbar på att lirka lite med rusket. Har skrivit en lista med mysiga, trevliga saker i all enkelhet för att komma överens med höstmörkret. Soldagar och snö hjälper mig på traven!

Trackbacks/Pingbacks

  1. En ny soluppgång « sammanlagt.se - 15 mars, 2011

    […] sjunger hoppfullt. Solen stiger långsamt. Vi är framme. Vi är framme vid vårenljusetlivet! Du och jag höstenvinternmörkret, vi klarade det. Och vägen slutar inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: