Bryderier

21 Dec

Det är så lite jag vet. Och så mycket jag inte förstår.

Varför busstidtabellerna är så orealistiska och vad busschaufförerna tycker om sitt jobb.
Vart de två damerna i busskuren ska varje morgon 06.27.
Varför det är helt ute med termobrallor när man går på högstadiet. Även friluftsdagar med 22 minusgrader. Vem bestämmer det?
Hur det är att ha Carola som mamma.

Hur man lever ett helt liv, alltsåettochsamma och inte flera. Yrkesliv, privatliv, kristet liv. Inte så, utan ett! En enda rörelse.

Hur man hanterar besvärliga föräldrar hos tandläkaren.
Vad man säger till en familj drabbad av cancer.
Hur det känns att sitta i fängelse i 36 år.
Eller att ha en närstående som gör det.
Hur det kan vara värt att gå ut och röka någon gång i timmen i kallaste vintern.
Hur det känns att vara gravid.
Och hur man tar hand om ungarna så de blir bra och trygga.
Hur det känns att inte vara gravid när man längtar efter det.

Hur svenskan låter när man inte förstår orden.

Om folk pratar om mig när jag inte är med, och vad de säger i så fall.
Hur det känns att dö.
Hur Per Gessle orkar hålla på.
Om teckenspråk och blickar känns som ett tillräckligt uttryckssätt för döva. Får de ur sig allt de vill? Blir de förstådda? Igår såg jag ett dövt par som verkade väldigt tjuriga på varandra.
Och hur det är att vara döv. Är det bara att man inte hör, eller är det att man ser mycket bättre, känner dofter på ett speciellt sätt och uppfattar beröring annorlunda?
Varför nästan alla som har barn skickar julkort med dom små liven på.
Och vad växten på bilden heter.

Hur det skulle vara att låna en annans kropp för en dag. En lång eller tjock människas eller en flugas, till exempel. Eller en bebis.

Vad som orsakar cancer. Egentligenegentligen och innerst inne. Inte bara brända chips och det och det och det och det…
Vart allt snor kommer ifrån.
Hur det är att vara kungafamilj.
Och hur man lär sig att buktala så där bra som Anki&Pytte-Pytte.

Vad funderar du över?

Annonser

4 svar to “Bryderier”

  1. Pernilla 27 december, 2010 den 10:36 #

    Linda… det här var intressant…

    ”Hur man lever ett helt liv, alltsåettochsamma och inte flera. Yrkesliv, privatliv, kristet liv. Inte så, utan ett! En enda rörelse.”
    Svårt!!!

    ”Och hur man tar hand om ungarna så de blir bra och trygga.”
    Det har jag funderat mycket på.. har läst utvecklingspsykologi i höst och föräldrar har ett enormt stort ansvar…

    • Linda 30 december, 2010 den 18:59 #

      Haha, ja, visst är det intressant. Och svårt. Men jag måstemåste ha en enda röresle. Annars slits man väl i biter. Eller?

  2. Kristin 27 december, 2010 den 19:58 #

    Jag funderar på hur jag ska hantera att många som inte är kristna säger ”oj, är du kristen, det märks ju inte”. Jag blir så himla ledsen för jag vill ju att det ska märkas. Samtidigt som jag vet att de menar det som en komplimang (!), som i ”du är ju inte sådär konstig som de där konstiga kristna”. Vad ska jag säga. Hur ska jag känna. Hur ska jag göra det så tydligt, så tydligt, att jag är kristen. Och att de flesta kristna inte är ”som de där konstiga kristna”. Ja hur. Det funderar jag på.

    • LInda 28 december, 2010 den 12:51 #

      Kristin: Å, ja du… Man kanske kan ta chansen att de dom beskriva sin syn på kristna. Det skulle ju vara asintressant och öppna för samtal. Men den där lilla kommentaren var väl inte avsedd att föda världens samtal, kan jag tänka.
      Men intressant. Jag funderar också på det där.
      Kul att du skrev!
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: