Där står Gud och väntar

2 Jan

Man skjuter fortfarande nyårsraketer på min gata och verkar liksom inte vilja släppa taget om tvåtusentie.

Själv släppte jag just taget om Jonas Jonassons hundraåring och inser förnöjsamt att jag faktiskt, för en gångs skull, avslutat något påbörjat. Även om det tog nästan ett halvår.

Oj, jag vill väldigt gärna släppa taget nu. Om det som varit. På ett naivt och kanske inte helt sunt sätt. Men ibland behöver man nog lämna, utan att vända sig om och slänga en sista blick. Inte nödvändigtvis för att det bakomliggande är osunt eller pest och pina. Utan bara för att man kan, och ibland kanske bör, fokusera på att blicka framåt istället.

Jag tänker på framtiden jag – som ju börjar precis just nu. Och egentligen är nu det enda vi vet. Så jag stannar upp i det som är och njuter av vad jag har, sånt som består. Trots köksklockans envisa påpekande om att sekunderna går. Trots försenade smällare. Och trots min eviga förmåga att vilja tänka på precis allting samtidigt och därmed bli splittrad till tusen.

I nuet. Där står Gud och väntar. Ibland tittar jag förbi och säger hej.

Annonser

Ett svar to “Där står Gud och väntar”

  1. Linda 4 januari, 2011 den 20:04 #

    Ja.
    Där står Gud och väntar.
    Så bra att han gör det.
    Och så bra (att) du skriver (det)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: