Inga färdiga svar

4 Jan

Det verkar vara en trend i kyrkan i dag att proklamera att man inte vet något. Vi har inga färdiga svar!
I den Frälsarkransenkurs som vår kyrka anordnade under några terminer och som jag själv var samtalsledare i anades dessa tongångar: inga svar, men tonvis av frågor. Visst är det häärligt, sa man med sitt skönaste leende på läpparna och försökte få sökare och församlingsmedlemmar att se likheterna hos varandra.
På lunchen i dag hittade jag ett reklamblad från tidningen Sändaren. De hade ”fantastiska prenumerationserbjudanden” och marknadsförde sig som en tidning som inte har några färdiga svar. Mycket förtroendeingivande, jag ääälskar inga svar, tänkte jag samtidigt som jag funderade på vart jag skulle gömma reklamen för mina stackars arbetskamrater.

Ja-a, visst är Bibeln stundtals svårtolkad. Ibland otydlig och många gånger väldigt besvärlig. Men nog ger den svar emellanåt! (Vad är det vi inte vill se och varför är vi så rädda?)

Och visst finns det människor som tagit avstånd från kyrkan, de kristna och till och med Jesus därför att kyrkan påstått sig ha alla svar eller dunkat Bibeln i huvudet på folk. (Jag tänker att det kanske mer handlar om hur väl underbyggda de där raka svaren egentligen har varit, och om Guds nåd och kärlek fått lysa igenom i de kyrkorna. Vad tänker du?)

Men i övrigt verkar det ju faktiskt som om folk vill ha svar!
I dokumentären (dokusåpan?) Bibeln för nybörjare förklarar en engelsman varför han blev muslim istället för kristen: ”Kristendomen ger inga klara svar”.
Dessutom verkar ju de flesta kvällstidningar och livsstilsmagasin överleva just tack vare alla enkla svar: Så blir du en bättre förälder – fem steg, Gå ner 30 kilo på tre veckor, Så blir 2011 – stort horoskop, nio sätt att hitta drömprinsen, tio sätt att dumpa honom. Ja, det finns väl ingen ände på’t! (Inte är de rädda för att skrämma bort sina läsare heller: vanlig förkylning kan vara livshotande sjukdom!!!)
Och så pratet om att barn faktiskt behöver ha gränser och regler att förhålla sig till och inte sväva omkring i ett oansvarigt moln.

Men vi i kyrkan, vi vågar inte säga att allt inte är nyttigt, att Jesus kanske eventuellt är enda vägen till Gud, eller att någon skulle ha några synder som Gud själv skulle behöva för.

Magnus Malm har i något sammanhang återberättat en bild han sett: en flock får står och stirrar på sin herde, vilken slår ut med händerna och säger ”Don’t look at me, I’m lost too”.

Och jag säger som Kristian Luuk: Vart är vi på väg?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: