Ensamheten

18 Feb

Sverige – hur mycket ensamhet kan det
få plats på en planet?
Badringarna – kommer de att räcka?

Ibland känner jag mig väldigt ensam. Så där så det gör ont i… Kanske hjärtat. När ensamhetskänslan kommer på besök, finns inte mycket man kan göra. Då spelar det ingen roll att jag är lyckligt lottad som har många fina vänner. En mamma som ringer bara för att säga hej. Att jag ätit årets första semla. Eller att det faktiskt kommer hända mycket spännande framöver.

Ensamheten tränger sig ändå på, gnager revben och boxar mage.
Rätt ologiskt det hela.

Jag vet att det finns fler som jag.
Och jag önskar att det skulle bli rumsrent att prata om svaghet och litenhet.

Ps. Det poetiska i början är skrivet av en som i skrivande stund har 4989 vänner på Facebook.

Annonser

Ett svar to “Ensamheten”

  1. elsanilsson 22 februari, 2011 den 23:34 #

    Det är lika bra att se ensamheten som en vän istället för en fiende för du kommer stöta på den igenom hela livet lite då och då även om du har ett förhållande eller tusen vänner. I slutändan är du alltid själv. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: