En gemensam moral?

4 Mar

Slänger i all hast iväg en tanke från morgonen. Jag har suttit och förberett ett argumenterande tal som jag ska hålla i retoriken snart. Vi skulle lämna in vår tes och grovskiss idag, och jag hade svårt att komma på något att argumentera för inför mina kursare. Att vara tom på åsikter är inget jag upplever särskilt ofta, jag tycker tvärtom något om det mesta. Så varför gick det så trögt idag?

När vi pratade lite ämnesidéer i min retorikgrupp tidigare i veckan kom vi in på många av de klassiska moralfrågorna. Kött eller inte kött? Dödstraff eller inte? Bla bla bla… Men när jag idag satt och botaniserade bland dessa ämnen slogs jag på nytt av hur förknippade mina svar på dessa blir med min tro. Alla moraliska ställningstaganden är sprungna ur en övertygelse om att världen är Guds, människan är Guds ikon, Jesus har dött och uppstått, döden får inte sista ordet osv osv…

Men om mina moraliska ställningstaganden är grundade på min tro, då är inte moralen något gemensamt. Hur ska jag då kunna argumentera med mina vänner som inte delar min tro? Låt mig ge ett exempel, inte för att diskutera sakfrågan men för att belysa problematiken.

Jag är pacifist. Jag tror att vi som kristna inte har rätt att bruka våld. Jag tror på en kommande värld där barnen inte vet att deras kojor är byggda av material som Gud har tagit från JAS39-Gripen. En värld där fotbollsspelarna inte vet att stolparna och ribban en gång var granatkastare med namnet Carl-Gustaf. Jag tror att vi kristna är kallade att be och agera för att denna Guds vilja ska ske här på jorden, så som den redan gör i himlen.

Därför bär jag inte vapen. Därför hoppade jag av värnplikten. Därför stödjer jag inte att Sverige har ett försvar.

Men här kommer det kluriga för mig. Mina argument för att Sverige inte ska ha ett försvar grundar sig i en pacifistisk hållning som i sin tur grundar sig på min tro. Till detta kommer också att jag som kristen inte tror att döden är det värsta som kan hända en människa. Men hur ska jag kunna argumentera för detta inför någon som inte tror? Om man inte delar min världsbild blir det helt klart svårt att acceptera en total nedrustning av försvaret… eller?

Hoppas att detta satte igång lite tankar. Jag har egentligen mycket på lager om det här, men skulle gärna vilja föra ett samtal hellre än skriva uppsatser. Så, hur ser du på detta med moral? Finns det en gemensam moral? Vilken plats har en kristen moraluppfattning i det sekulära samhället?

Annonser

6 svar to “En gemensam moral?”

  1. Kristin 4 mars, 2011 den 12:59 #

    Åhå, vad intressant! Jag protesterar inte mot något du säger men kommer själv från ett annat håll. Min moral (eller vad man ska kalla den – som innehåller allt från att jag är pacifist och mot dödsstraff och inte äter kött etc.) – hade jag innan jag blev kristen. Sedan blev jag kristen och fann stöd för allt som är viktigt för min moral, i min tro. Så för mig är det inte alls svårt att argumentera med folk som inte tror. Alla mina vänner som inte är kristna har en väldigt kristen moraluppfattning (fast de inte kallar det så), men som precis som min inte kommer från en tro.

    • Johan 9 mars, 2011 den 12:30 #

      Hej Kristin och Emil,

      O vad spännande. Får jag hålla med båda? Min tro formas mycket av vem jag är och vad jag gör. Jag tror det är viktigt att veta det och jag tror inte det är något problem så länge man är ödmjuk inför det. Snarare är det svårt att komma undan. Och själv är jag formad av en massa saker. Familj, samhälle, klass och genus för att ta några exempel.

      Men hur jag reflekterar kring det som händer, det jag själv gör och människor i min omgivning påverkas av min tro. Det språk jag använder för att uttrycka mig när jag tänker och pratar om sådana saker är ofta präglat av uttryck ur kristna traditioner och bibeln. Därmed får jag svårt att överhuvudtaget ta mig utanför den sfären.

      Och självklart påverkar mina reflektioner hur jag handlar framöver, om än inte i den utsträckning jag skulle önska. Så kanske att det finns en cirkelrörelse där tron förstärks, men där finns även hela tiden influenser från andra håll (som verkligen inte alls behöver vara dåliga, det är viktigt att säga).

      • Emil 11 mars, 2011 den 10:26 #

        Hej Johan, och välkommen hit! Jag håller med dig om att det finns ett slags dialektiskt förhållande mellan tron och mitt sammanhang. Som du säger är det viktigt att vara medveten om det. Men menar du att denna cirkelrörelse är ett uttryck för att det trots allt finns någon slags gemensam moral?

    • Emil 10 mars, 2011 den 15:50 #

      Intressant perspektiv Kristin. Jag tycker det är en vacker resa du målar upp. Att ”de gudagivna valen” ledde dig till Gud, och inte tvärtom. Tolkar jag dig rätt så?
      Vad jag ändå blir nyfiken på är följande: finns det något i din moral som utmanats/förändrats sedan du blev kristen, eller har allting så att säga bekräftats?

  2. Maria H 8 mars, 2011 den 09:59 #

    Du skulle ha läst kursen Kristen etik med mig på THS. Jättespännande! Läs den.

    • Emil 10 mars, 2011 den 15:40 #

      Det kan jag tänka mig att den var. Lär väl aldrig läsa just den kursen, men berätta gärna om dina tankar efter att ha läst den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: