När orden blir för många och ändå inte räcker till

16 Mar

I Bibeln liknas Gud bland annat vid en far, en kung och en herde. Det är bilder som hjälper oss att förstå vem Gud är, men som också gör det så rackarns mycket svårare…

Bilderna för nämligen våra tankar till de egna erfarenheterna; Alla föräldrar misslyckas med sitt uppdrag ibland. Och när det gäller kungarna så blir det så ofta tydligt att makt korrumperar, vill ha mer. Gud är som en förälder – men varken din eller min pappa. Gud är kung och härskare – men varken Carl XVI Gustaf eller Muammar Gaddafi.

De allra flesta kristna bekänner en Gud utan könstillhörighet. Men tänk, ändå pratar man nästan uteslutande om Gud i manliga termer. Det bor en sorg i det faktum att vår kyrka och teologi har vuxit fram i ett starkt patriarkalt samhälle.

Annika Spalde skriver i ”Ett brinnande hjärta” om kyrkans moraliska skuld när det gäller hur man i historien stött och uppmuntrat kvinnoförtryck. Och att det inte är två olika frågor, utan en och samma, hur vi ser på varandra och hur vi ser på Gud. ”I en värld som styrs av män […] vore det konstigt om inte den högsta auktoriteten – Gud – var man.”

Hallå. Hej. Finns inte det kvinnliga hos Gud? På vilket sätt är vi Guds avbild?

Även om det är generaliserande och en dag kommer att vara förlegat, så är det ju fortfarande så att kvinnor och män förknippas med väldigt olika egenskaper och uttryckssätt. Vilket medför att det gör rejäl skillnad när vi ger Gud också kvinnliga namn.

Dagen dör och mörkret stiger.
Jag är ensam, du är stor.
Om du talar eller tiger
är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner
eller tvivel vilar du,
som är större än mitt hjärta,
som är evig; som är nu.

I Tidenbönsboken fann jag dem, orden jag längtat efter. För… Om Gud också är kvinna. Om jag ber också till en himmelsk Mor. Då får Gud nya egenskaper. Och jag kan se mig som avbild.

Det bor en befrielse i det faktum att Gud i nya tider visar nya sidor av sitt väsen. Berättelsen fortsätter. Och Gud blir, än en gång, större.

Annonser

4 svar to “När orden blir för många och ändå inte räcker till”

  1. Emil 16 mars, 2011 den 11:59 #

    Som av en händelse skrev någon om något liknande idag: http://www.jlundstrom.se/?p=1954

    • Josefine 16 mars, 2011 den 12:05 #

      Nämen. Oj. Bra!

  2. Andreas 25 mars, 2011 den 00:13 #

    Wow! Också en av mina favoriter ur den blå boken! Även om jag nog inte tänkte så mycket på kvinnoperspektivet, utan mer på Guds storhet och vilan i att jag inte bär på Gud. Jag vill minnas att en annan vers säger: ”Mig blir aldrig svaret givet, vintergatans hemlighet…”

    Men viktig, och riktig, poäng du har!

    • Josefine 27 mars, 2011 den 22:44 #

      Mmm… De rymmer så mycket, de där orden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: