Den där döden

30 Nov

Eller: Det här livet.

Minns du vad du gjorde den här dagen för precis ett år sedan?
Jag kommer inte alls ihåg vad jag gjorde eller var jag befann mig, men jag vet vad jag gjorde kvällen den sista november för några år sedan: Jag och Emil var hemma hos en kompis som lärde oss spela Backgammon. Hur kan jag minnas denna vanliga kväll för fyra år sedan? Jo, för morgonen efter ringde pappa och berättade att min kusin den kvällen föll från en balkong och miste livet.

Den närmaste tiden efter det tänkte jag mycket på den där kvällen, ifall jag verkligen inte fick minsta hint om vad som hände några mil ifrån mig? Hur kan en så fruktansvärd händelse gå obemärkt förbi, utan att världen tappar andan, stannar upp, börjar hacka som en repig cd ens ett ögonblick? Hur kan det vara så, att i en lägenhet sitter tre stycken 22-åringar och spelar spel, blir lite oense om ifall slaget var riktigt eller ej, samtidigt som en 18-årig kille faller från en annan och dör?

Och samtidigt, så naturligt. Livet: det vardagliga, det goda, och alltid parallellt: det fruktansvärda. Hur kan det – dessa motpoler – rymmas i en och samma värld, i en och samma sekund?

Annonser

5 svar to “Den där döden”

  1. percy 30 november, 2011 den 19:00 #

    ”Hur kan en så fruktansvärd händelse gå obemärkt förbi, utan att världen tappar andan, stannar upp, börjar hacka som en repig cd ens ett ögonblick?”

    Det är mycket konstigt.

    Men jag tror att Gud stannar upp, och blir kvar.

  2. Linda 30 november, 2011 den 19:50 #

    Ja.
    Först undrade jag mycket varför Gud inte tog emot honom helt mirakulöst. Men efter någon månad tänkte jag att det ju var det han gjorde.
    ”Jag vet att livet räcker längre än den gräns som döden är.”

  3. mariA 30 november, 2011 den 20:04 #

    Jag kommer oxå ihåg. Fast inte den kvällen de hände. Men jag vet vad jag gjorde när jag fick reda på att Fredrik var död. O jag kommer ihåg vad jag hade på mig på hans minnesstund…världsliga saker att komma ihåg….

    • Linda 30 november, 2011 den 20:11 #

      Ja, det är konstigt hur många vardagliga bra saker som passerar, men att man kan minnas saker som vad man hade på sig eller att man typ åt ketchup en viss dag för att allt liksom stannade upp! Som att frysa ett ögonblick, ett ögonblick där det egentligen är helt oväsentligt vad man åt eller hade på sig…

  4. Lillebror 22 mars, 2012 den 01:29 #

    Mycket bra och intressant skrivet, som det mesta du skriver för att inte säga allt! Minns den dagen från att jag vaknade och åkte och jobbade, plockade upp Fredde i Eksjö och han åkte med till Aneby. Tills det att vi kom hem från Tomas & Gun-Britt och hur blöt kudden var när jag somnade.

    Lustigt det där, att det som oftast hänger ihop med tråkigheter etsar sig hårdare på minnet klarare än det som har med roligheter att göra. Förhoppningsvis har vi ändå såpass mycket kul att det skulle bli fullt om vi kom ihåg precis allt så exakt som med saker som får oss att stanna upp och få en tankställare om det som är betydelsefullt för oss.

    Synd att insikten om livet kostade oss så mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: