Namaste!

Jo, jag hade ju lovat att berätta lite mer om den stundande resan som föranledde fotoautomatsbesöket.

I helgen hade vi besök av min bror Calle, svägerska Angelica och brorson Vide (snart 1 år). Leah (snart 4) fick stanna hemma hos farmor, så vi vuxna skulle hinna prata. Vi skulle ju nämligen planera lite inför resan till Nepal och Thailand.

För att få in den rätta känslan började vi med att kolla på video8-band inspelade i Nepal -87. Vi fick bland annat se Calle, 9 år, visa sin tvåårige lillebror en stor skål med grodyngel ”som vi fiskat i Godawari”. Vi fick också vara med på en lektion där vår storasyster var fröken, och förhörde oss på nepali, engelska och svenska. Tvååringen bestod provet, så när som på en del svårigheter att formulera sitt eget namn på svenska.

På fredag lyfter vi på nytt mot vårt barndoms Nepal. För både Calle och mig är det nästan 15 år sedan sist, och för de andra är det första gången. Jag var så liten när vi flyttade hem till Sverige att jag inte har några direkta minnen av livet i Kathmandu, men ser fram emot att få återse Patan Hospital (där allt började) och vårt hus som jag ju sett så mycket på film. Ändå blir vi ju på många sätt som turister efter så här många år. Min nepali är inte heller vad den var -87.

Efter en vecka i Nepal drar vi vidare mot Thailand, för att där ansluta till den övriga Jonzon-släkten. Där blir det förhoppningsvis två ganska softa veckor, och även ett spännande besök hos familjen Hallkvists som bor i Bangkok.

Men nu är det dags att sova för att orka med att plugga ända fram till fredag.