Djup tanke

27 Jun

Tänk att ett stycke om grammatikens mening, skrivet av en fiktiv fransk tolvåring, skulle snubbla in på min topp tio-lista över fantastiska texter!

”Så i morse när jag tvingades utså ännu en litteraturlektion utan litteratur och ännu en språklektion utan språklig intelligens kände jag en hopplöshet som var så total att jag inte kunde behärska mig längre. Madame Maigre pratade om adjektivattribut och sade att våra uppsatser helt saknade sådana ”trots att ni borde lärt er använda dem i småskolan”. ”Det är inte klokt och se elever som är så odugliga i grammatik”, tillade hon och tittade på Achille Grand-Fernet. Jag gillar inte Achille, men jag var överens med honom när han ställde sin fråga. Den var naturlig, Dessutom blir jag chockad när en språklärare slarvar med infinitivmärket. Det är som en sopgubbe som glömmer soporna, ”Men vad ska man ha grammatik till egentligen?” frågade han. […] Madame Maigre drog en djup suck som betydde något i stil med ”Måste jag alltid utsättas för så dumma frågor?” och svarade: ”Grammatiken är till för att man ska tala och skriva väl.”
Då trodde jag att jag skulle få en hjärtattack. Jag har aldrig hört något så idiotiskt. Och därmed menar jag inte att det är
fel, jag menar att det verkligen är idiotiskt. Att säga till tonåringar som redan kan tala och skriva att det är det grammatiken är till för, det är som att säga till någon att man måste läsa toalettens historia för att kunna kissa och bajsa rätt. Det är totalt meningslöst! […] Vi kunde uttala och böja verb innan vi ens visste att det var ett verb. Och det kanske kan hjälpa att veta det, men jag tror inte att det är avgörande.
Personligen tror jag att grammatiken är en ingång till skönheten. När man talar, läser eller skriver känner man på sig om man har uttalat en vacker mening eller om man håller på att skriva en. Man har förmågan att känna igen en vacker formulering eller en vacker stil. Men när man lär sig grammatik får man tillträde till en annan dimension av språkets skönhet. Att läsa grammatik är att bena upp språket, undersöka hur det är konstruerat, se det i all dess nakenhet på något sätt. Och det är då det är underbart, för man tänker: ”Vad bra det är gjort, vad det är vackert!”, ”Vad det är starkt, fyndigt, rikt och subtilt!”. Bara vetskapen om att det finns flera slags ord och att man måste kunna dem för att avgöra hur man ska använda dem och hur de är förenliga gör mig förtjust. Jag tycker till exempel inte att det finns något vackrare än språkets grundtanke, att det finns substantiv och verb. När man vet det har man redan grepp om kärnan till alla meningar. Är det inte underbart? Substantiv, verb…”

[ur Igelkottens elegans, s.157-162]

Annonser

2 svar to “Djup tanke”

  1. Josefine 28 juni, 2012 den 11:00 #

    Det här gör mig förtjust! (Förtjust är ett roligt ord!)

  2. Elisabet 4 juli, 2012 den 15:30 #

    haha och oh! nu tog jag mig äntligen igenom tjocktexten och instämmer med J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: