Spridda anteckningar

24 Jul

Jag brukar följa Underbaraclaras blogg och ibland läser jag även kommentarer. När det kommer till tro och åsikter är det sällan ett trevligt klimat i kommentarsfältet och jag upplever att det är så mycket missuppfattningar samtidigt som det inte ges tillfälle att förklara sig. Både i bloggen och i andra forum. Alla har sina uppfattningar klara liksom.

En annan sak som jag tänkt på de senaste dagarna är denna trend att saker som känns bra är bra. ”Man behöver inte be till Jesus, men varför inte göra det om det känns rätt för en själv?”. Hela tiden dessa känslor. Emil och jag har pratat om hur man liksom skjuter saker ifrån sig genom att prata om att saker känns, istället för att uttrycka att man tycker (”Det känns som vi blir för många om även de ska komma”, istället för att ”Jag tycker inte vi ska bjuda fler.” Hålla åsikten ifrån sig liksom.). Den där känslan används på många sätt.

Nu läser jag en bok av Magnus Malm, Viskningar från katakomberna – skisser för en kristen motkultur. Den innehåller flera krönikor. Mycket intressant. Ett par stycken av de senaste har behandlat just känslan. Hur evangeliet från början var tänkt att röra vid samvetet (det är förbjudet i dag – Rör inte mitt samvete!), till att sedan handla om intellektet och nu bara röra vid känslor. Det ska kännas rätt.

I nyss lästa kapitel (Är vi från våra sinnen?) skriver Malm om tre kontaktytor med Gud och att det mänskliga är en av dessa ytor (till skillnad från vad gnostikerna hävdar). Det mänskliga innebär till exempel känslolivet och här vill jag citera Magnus:

Känslorna talar alltid sanning. De ljuger aldrig. De ger alltid en exakt och osmickad information om verkligheten. Däremot är de inte lika pålitliga i fråga om rätt och fel.

Känns som ett bra förhållningssätt, eller hur känner du?

Annonser

3 svar to “Spridda anteckningar”

  1. Josefine 26 juli, 2012 den 11:05 #

    Väldigt intressant med samvete – intellekt – känslor!

    Och gött att du gav dig in i den hetska kommentarsdebatten hos Clara, med dina klokheter!

  2. Martina Green 9 april, 2013 den 11:44 #

    Jag håller verkligen med dig! På min bibelskola pratade de om att (utifrån att följa Jesus) utgå från förnuft (tex. Jag vet att Jesus finns idag också), sedan vilja (tex. jag SKA följa honom idag också) och sist känsla (tex. Jag är sugen på att följa honom idag också) . Till skillnad från världen där man utgår från känsla, sedan vilja, sedan förnuft. The belief-train kallar de det. Bra att tänka på när man inte är så pepp på Gud vissa dagar. Det är inte peppigheten som är centrum. Den eviga ”åh va jag är pepp på att vara kristen” känslan är nog också den som gör att vi kan uppfattas som plastiga ibland också. Tror ni inte det?

    • Linda 11 april, 2013 den 21:04 #

      ”Den eviga ”åh va jag är pepp på att vara kristen” känslan är nog också den som gör att vi kan uppfattas som plastiga ibland också. Tror ni inte det?”
      Jo, verkligen!!! Ingenting är svårt, allt är kul för Gud är god, liksom…
      Då är det bra med romarbrev som säger: Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
      Vissheten mitt i kriget som inte alls är särskilt glättigt alltid.
      Tack för att du läste!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: