Arkiv | Funderingar RSS feed for this section

Här var det livat

8 Apr

Japp. Då var det 2013 och påsken är just förbi. På en av de bloggar jag regelbundet kikar in på hittade jag den här fantastiska – fantastiska – bilden och jag tycker den passar bra som upplivningsförsök här på Sammanlagt.se.

Annonser

Spridda anteckningar

24 Jul

Jag brukar följa Underbaraclaras blogg och ibland läser jag även kommentarer. När det kommer till tro och åsikter är det sällan ett trevligt klimat i kommentarsfältet och jag upplever att det är så mycket missuppfattningar samtidigt som det inte ges tillfälle att förklara sig. Både i bloggen och i andra forum. Alla har sina uppfattningar klara liksom.

En annan sak som jag tänkt på de senaste dagarna är denna trend att saker som känns bra är bra. ”Man behöver inte be till Jesus, men varför inte göra det om det känns rätt för en själv?”. Hela tiden dessa känslor. Emil och jag har pratat om hur man liksom skjuter saker ifrån sig genom att prata om att saker känns, istället för att uttrycka att man tycker (”Det känns som vi blir för många om även de ska komma”, istället för att ”Jag tycker inte vi ska bjuda fler.” Hålla åsikten ifrån sig liksom.). Den där känslan används på många sätt.

Nu läser jag en bok av Magnus Malm, Viskningar från katakomberna – skisser för en kristen motkultur. Den innehåller flera krönikor. Mycket intressant. Ett par stycken av de senaste har behandlat just känslan. Hur evangeliet från början var tänkt att röra vid samvetet (det är förbjudet i dag – Rör inte mitt samvete!), till att sedan handla om intellektet och nu bara röra vid känslor. Det ska kännas rätt.

I nyss lästa kapitel (Är vi från våra sinnen?) skriver Malm om tre kontaktytor med Gud och att det mänskliga är en av dessa ytor (till skillnad från vad gnostikerna hävdar). Det mänskliga innebär till exempel känslolivet och här vill jag citera Magnus:

Känslorna talar alltid sanning. De ljuger aldrig. De ger alltid en exakt och osmickad information om verkligheten. Däremot är de inte lika pålitliga i fråga om rätt och fel.

Känns som ett bra förhållningssätt, eller hur känner du?

Flytta?

29 Apr

Jag räknar ner dagarna på jobbet. Jag tar mig inte för allt jag vill för att jag tänker att jag kan göra det sen. Där. Jag har packat fyra kartonger och till och med packat ner en del vardagsporslin. Jag söker jobb och är nyfiken på vad som ska hända efter Emils jobbintervju. Jag skissar på möblering och tittar efter tapeter. Jag odlar inga blommor på balkongen i år och ska undvika loppis en månad. Vi har bestämt att försöka ta hem ett par banankartonger varje gång vi handlar och säger till alla vi träffar att nu är det bara en månad tills flyttlasset går och den 6 juni åker vi ner permanent. Vi har fixat lastbil och chaufför och hört med brorsan om bärhjälp.

Och ändå. Jag fattar inte! Ska vi flytta? Flytta härifrån? Flytta dit? Nu?

Va?

Så lätt hänt

27 Mar

så lätt hänt
ta omgivningens sätt som
sitt

förväxla signaler

svara i andras telefoner
gå till någon annans arbete
tvätta någon annans badrum

klia sig

där det aldrig kliat


Bob Hansson gör det igen. Sätter ord på sånt där som är så svårt att sätta ord på. I en bokhylla i ett klassrum på en sliten högstadieskola i en medelstor svensk stad hittade jag en bok med en dikt som nog säger något om hur det är att gå i åttan.

Jag hade fasat lite inför praktiken, återvändandet till högstadiet. Men det är skillnad när man är vuxen, med en del nya perspektiv och insikter om livet. Och det behövs verkligen gott om stabila och trygga vuxna i den där miljön, puh.

För det verkar jobbigt att gå i åttan. Eller sjuan eller nian. Att passa in – och samtidigt sticka ut lite lagom. Grupperingar – och individskapande. Social kapprustning.

Ibland råkar man kanske glömma var gränserna för den egna integriteten går. Vem man är och hur man beter sig på egen hand, utan de där andra. Vad man vill och tycker, när det inte finns någon som talar om vad man ska vilja och tycka.

Fastetider stundar

21 Feb

Förväntanspirr. Imorgon är det dags.

Det var när jag gick på Missionsskolan som jag fick upp ögonen för det där med fastan. Att det faktiskt finns kristna i min egen kyrkotradition som både tar på allvar och tänker nytt.

Nu ser jag det som en chans till vårstädning – både bildligt och bokstavligt. I hörnen finns gott om gammalt vinterdamm i form av dåliga vanor och dystra tankar på tomgång. Och fönstren är så smutsiga att det både är svårt att se klart och svårt för ljuset att ta sig in.

Jag längtar efter att få rensa bland gamla papper i överfulla pärmar, skänka kläder till second hand, plantera om blommor och tvätta gardiner. Samtidigt finns en Gudagiven tid att avstå, för att få tid och ork till annat. Mindre dator, mer bön och vila. Till exempel. Mindre socker, mer motion och morötter.

Många fastar från kött med klimatet i åtanke – men också som en symbolisk handling för dem som sällan eller aldrig får äta sig mätta. Eller för att skänka pengarna de sparar till någon som behöver dem bättre. Och/eller för att helt enkelt må bättre. Sen finns det ju också folk som avstår från all fast föda. Beundransvärt. Men om jag var en av dem, skulle ni inte vilja möta mig i en mörk gränd…

I alla fall. Jag önskar en tid av inspiration och friska fläktar.
Mer Gud, mindre jag.

Hur tänker du om fastan?

Det tvåhundrade inlägget handlar om dagar och nätter och nåd och sånt där

1 Feb

Vissa dagar verkar ha som enda syfte att man ska förstå att uppskatta andra dagar. Och för att jag ska ha vett att njuta av att då och då glida fram på en räkmacka, har jag idag haft rejält oflyt. Spillt, tappat, virrat runt, haft huvudvärk, ont i magen, bränt tungan på hett te. Som grädde på moset lyckades jag sova bort halva dagen – vaknade till mörkret och missad bönegrupp.

Så nu sitter jag här. Mittinatten utan en smula trötthet i sikte. Egentligen har jag alltid älskat att vara vaken när andra sover. På kvällarna och nätterna kan det hända att inspiration och kreativitet tittar fram. Nya idéer ser dagens ljus. Mysstämning infinner sig.

Och så tycker jag att det är så vackert med sovande människor. Höll en miniliten sådan i mina armar igår. Känner en tax som snarkar som en farbror. Sömnen gör oss alla till jämlikar på något sätt. För sömnen får vi kapitulera, släppa kontrollen och lita på att vi är burna.

Och att vi får en ny chans imorgon.

 

Krigsmateriel till salu

6 Jan

Om du levde i ett land som förbjudit vapenexport.
Men som ändå regelbundet gjorde generösa undantag från förbudet.
Kanske för att man ville vara vänlig mot andra länder, kanske för att man hade en vapenindustri som behövde exportera för att överleva.
Om dina folkvalda bestämde sig för att satsa 38 miljoner kronor av skattepengarna på en ny myndighet som skulle hjälpa vapenexporten på traven.
Och gav tjänstemän uppgiften att avgöra vilka affärer som skulle tillåtas.

Vad skulle du göra?

Om dina demokratiska rättigheter faktiskt sträckte sig längre än till några färgglada papperslappar bakom ett grönt tygskynke var fjärde år.
Om du varken blev fängslad eller torterad för att göra din åsikt hörd.
Om du kunde gå med i en fredsorganisation.
Eller mejla utrikesministern och handelsministern och statsministern.
Skriva en insändare i din lokaltidning. Eller ett blogginlägg.
Skrika på gator och torg. Eller viska i människors öron.

Skulle du våga?