Är tjugofem år och nordlig smålänning i exil.
Jag skriver för att det finns så hemskt många ord i mig. Som vill ut. Så många tankar som far runt och söker sitt sammanhang. Här har de funnit ett. Och här finns två goda vänner att bolla tankarna med, vilket inte är så dumt.
sammanlagt.se 
Det är när orden inte räcker till och meningarna blir för svåra som gemenskap i ordlöshet kan förmedla det som annars inte går att uttala. 🙂
men, försök i ödmjuk manér att tolka tankars fantastiska fantasi bör uppmuntras.
Vad har hänt med ditt ordförråd och din meningsbyggnad? Har du blivit akademiker? Filosof? Poet? :]
Oavsett vilket; Tack, det är sant och klokt det du skriver. Men är inte ord, trots allt, superviktiga?
🙂 Ett användande av ord i sitt sammanhang bör och går nästan inte att undvikas. Men man bör nog försöka upprätta en ordlös dialog. Om orden ska få någon djupare mening, än ett kantigt kontext av bokstäver.