Arkiv | Blandat RSS feed for this section

Hej Mariannelund

2 Nov

Hej Emil och Linda!

Hur mår ni?  Har träffat Josefine nu två helger i rad och då har jag liksom kommit och tänkt lite extra på er! Hur har ni det där nere i småland? KRAM från örebro

Allemansrätten

12 Sep

Trots att det är tre månader sedan vi lämnade Örebro kikar jag fortfarande in på NA.se.

Diggar den här killen, frågan är om det är att elda utomhus när även ”inomhus” brinner ner…

frisk luft och höst!

5 Sep

Det är något magiskt med att snöra på sig vandringskängorna och ge sig ut och vandra. Det är få ställen där tankarna kan flyga flyga så fritt och luften är så klar, som på fjället. Hade glömt bort hur härligt det är och på vägen upp kunde jag inte hålla tyst utan utropade flera gånger till mina medvandrare – Det här skulle fler göra, det här skulle alla behöva!

Högst upp på fjället la vi oss raklånga på marken och blickade upp mot skyn.  Efter en lång stund, sa en av mina vänner – Nu, nu är jag redo för ett år till.

Vi andra förstod precis vad han menade och kunde inte annat än att hålla med.  För nu mina vänner – nu är det höst.  Har ni känt det? Jag tycker att det är fint. Jag gillar krispigheten i luften och jag gillar att se naturen skifta färg. Jag gillar att gömma mig i stora stickade tröjor, snurra på mig långa halsdukar och tassa runt i raggsockor stickade av mormor.

Lika tacksam som jag är för den långa och härliga sommaren, lika tacksam är jag för att det nu är hösten. Jag är redo – är ni?

Sverige

29 Aug

Alltså, hur svårt kan det va? Vem bestämmer det här? Hallå!?

Igår utvisades ytterligare 40 irakier. Några utav dem delar sin berättelse här. Läs!

Sommarläsningen

5 Jul

Sommarens första bok blev något otippat: Det magiska spelet – en berättelse om två världar av Anna Cnattingius. Någon som har läst den? Det är inte vilken bok som helst! Inte för att den är särskilt magisk, men det var min favoritbok när jag var en så där tolv år, och jag har läst den flera gånger tidigare. Under våren har jag kommit att tänka på den lite då och då, och så hittade jag den på Erikshjälpen i Vimmerby en lördag. Har aldrig sett den någon annanstans än på Sunhults skolbibliotek förut. Det är ju alltid lite läskigt att läsa gamla favoritböcker, eller se favoritfilmer från förr, för de är ju sällan lika bra nu så då. Men den här boken kunde jag ändå förstå att jag gillade. Visst är den löjlig och barnslig emellanåt, men den är ju skriven för barn! Det märks också varifrån författaren hämtat inspiration: berättelsen är en blandning av Narnia, nordisk mytologi, Kristens resa och Sagan om Ringen. Dessutom återkommer en mening från Bibeln varje gång farmor frågar barnbarnet om var kusinen håller hus: Jag kan väl inte hålla reda på henne heller.

Vilka böcker vill du läsa i sommar?

Djup tanke

27 Jun

Tänk att ett stycke om grammatikens mening, skrivet av en fiktiv fransk tolvåring, skulle snubbla in på min topp tio-lista över fantastiska texter!

”Så i morse när jag tvingades utså ännu en litteraturlektion utan litteratur och ännu en språklektion utan språklig intelligens kände jag en hopplöshet som var så total att jag inte kunde behärska mig längre. Madame Maigre pratade om adjektivattribut och sade att våra uppsatser helt saknade sådana ”trots att ni borde lärt er använda dem i småskolan”. ”Det är inte klokt och se elever som är så odugliga i grammatik”, tillade hon och tittade på Achille Grand-Fernet. Jag gillar inte Achille, men jag var överens med honom när han ställde sin fråga. Den var naturlig, Dessutom blir jag chockad när en språklärare slarvar med infinitivmärket. Det är som en sopgubbe som glömmer soporna, ”Men vad ska man ha grammatik till egentligen?” frågade han. […] Madame Maigre drog en djup suck som betydde något i stil med ”Måste jag alltid utsättas för så dumma frågor?” och svarade: ”Grammatiken är till för att man ska tala och skriva väl.”
Då trodde jag att jag skulle få en hjärtattack. Jag har aldrig hört något så idiotiskt. Och därmed menar jag inte att det är
fel, jag menar att det verkligen är idiotiskt. Att säga till tonåringar som redan kan tala och skriva att det är det grammatiken är till för, det är som att säga till någon att man måste läsa toalettens historia för att kunna kissa och bajsa rätt. Det är totalt meningslöst! […] Vi kunde uttala och böja verb innan vi ens visste att det var ett verb. Och det kanske kan hjälpa att veta det, men jag tror inte att det är avgörande.
Personligen tror jag att grammatiken är en ingång till skönheten. När man talar, läser eller skriver känner man på sig om man har uttalat en vacker mening eller om man håller på att skriva en. Man har förmågan att känna igen en vacker formulering eller en vacker stil. Men när man lär sig grammatik får man tillträde till en annan dimension av språkets skönhet. Att läsa grammatik är att bena upp språket, undersöka hur det är konstruerat, se det i all dess nakenhet på något sätt. Och det är då det är underbart, för man tänker: ”Vad bra det är gjort, vad det är vackert!”, ”Vad det är starkt, fyndigt, rikt och subtilt!”. Bara vetskapen om att det finns flera slags ord och att man måste kunna dem för att avgöra hur man ska använda dem och hur de är förenliga gör mig förtjust. Jag tycker till exempel inte att det finns något vackrare än språkets grundtanke, att det finns substantiv och verb. När man vet det har man redan grepp om kärnan till alla meningar. Är det inte underbart? Substantiv, verb…”

[ur Igelkottens elegans, s.157-162]

Fyrkantighet och kaffe

22 Jun

En kille jag gillar väldigt mycket beklagar sig då och då över fyrkantiga människor. Alltså inte individer med samma bredd som höjd, utan de där som inte kan rucka på regler och principer – no matter what. Och jag är beredd att hålla med. Men nu inser jag att jag själv fallit i fällan… ”Nej, du kan tyvärr inte göra en reklamation åt din granne. Varje kund måste ringa för egen räkning. Varför? För att min chef har sagt det.”

Det är lätt att tro att regler är till för att följas och att man själv är en liten maskin som bara ska göra det som förväntas – varken mer eller mindre. Kanske tenderar osäkra nybörjare att vara extra principfasta. Men jag vill påminnas om, åter och igen, att människor alltid och undantagslöst är viktigare än byråkrati. Bli en smula mer ”Javisst, vi reklamerar väl alla avvikelser i hela distriktet när vi ändå är igång!”

Eller åtminstone bli öppen för att det kan dyka upp tillfällen för oväntad generositet: