Hej Örebro!

Åh, kära Örebro! Kära Frida. Och Josefine!

Vi lever och mår bra. Livet går i rasande fart, och samtidigt ganska långsamt. Jag antar att det är höstmörkret. Ja, det är lika mörkt och gråmulet, blåsigt och regnigt här som i Närke (och resten av Sverige). Skimret kring Mariannelund har lagt sig, om man så säger. Men det är ju också något gott och fint över vardagen. Som tur är, det är ju det som är livet. Vi bor här, jobbar, är, äter, ber och sover. De senaste dagarna har vi planterat häck. 120 plantor. Det kommer bli fint, men som en gubbe på jobbet sa i dag: Nu måste ni bo här hela livet så ni får se hur häcken blir. Ja, kanske det.

Vi saknar Örebro. Er. Församlingen. Staden. Livet.

Nu lyssnar jag på Robbie Williams senaste skiva. Såg honom på Skavlan i fredags och diggade verkligen hans nya singel Candy. Yeah!

How are you?

Kram!

10 tips till dig som ska ringa till en kundtjänst

1. Sänk volymen på radion innan du ringer. Eller ännu hellre: Stäng av den.

2. Stå inte bredvid en maskin på en industri när du pratar. Åtminstone inte en som är igång.

3. Se till att du har hyfsad täckning på mobiltelefonen. Och ring inte från bilen.

4. Svälj den kladdiga lunchbaguetten innan du ringer. Eller välj åtminstone en som inte ger allt för mycket ljudeffekter vid intagandet.

5. Om du precis har sprungit upp för en lång trappa – flåsa en stund innan du slår numret.

– Så där ja –

6. Börja samtalet med att presentera dig och ditt ärende – kortfattat. Gör sedan en liten paus.

7. Undvik skrik och svordomar så långt det går. Ta ett djupt andetag och sätt din uteblivna tidning (för att ta ett random exempel) i proportion till det som står i den.

8. Tänk på att personen i andra änden oftast inte är ditt problem, utan den som kan hjälpa dig att hitta en lösning.

9. När du ställt en fråga – glöm inte bort att också lyssna på svaret.

10. Koncentrera dig på det pågående samtalet. Det runt omkring (kunder, barn, barnbarn, gubbar, hundar, andra telefonsamtal et.c.) kan vänta. Inte? I så fall passar det kanske bättre att ringa lite senare.

Lycka till!

Vad lyssnar ni på?

Musik alltså! Jag är en sån där som lyssnar massor vissa perioder och knappt inget alls andra perioder. Är tyvärr också ganska dålig på att hitta ny musik. Hittar jag något lyssnar jag liksom på det om och om igen.  Idag är jag helt ledig och lyssnar bland annat på  Jonathan Johansson – Aldrig ensam

I det fina tunna ljuset
Står jag och väntar tyst
Sommaren är framför
Kvarteret nästan tömt
På människor och känslor
Ingen rörelse någonstans

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Men den fina tunna linjen
Mellan våran värld och din
Skär igenom varje ljud
Genom varje utsträckt tanke
Varje ansats att förstå
Varje sång jag någonsin sjöng
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/j/jonathan_johansson/aldrig_ensam.html ]
Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Jag har längtat efter våld
Efter hämd och mer förnedring
Men den stora stora rädslan
Är inte här ikväll
Och det ekar mellan husen
Ingen rörelse någonstans
Bara fina tunna ljuset
Mellan våran värld och din

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Aldrig, aldrig ensam
Alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam

Vad lyssnar ni på? Fler tips efterlyses!

Kreativitet

För några veckor sen fyllde jag tjugosex. Det är roligt att fira födelsedag när man har en syster som min. Hon kom dragandes med ett vansinnigt fint paket med en inte så ätbar dammsugare som pricken över i. Dessutom innehöll det en hemmagjord klocka :] Kreativitet är hennes andranamn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det klyvs marksten nedanför min balkong

Så öronproppar är en bra grej. Jag blir visst också bättre på att lyssna på min kropp, när kulissljuden tonas ner. Hör min egen andning. Hur nacken knakar.
Och nyss ropade magen nånting om glass och chokladsås…

Med smulade kex på.

Flytta?

Jag räknar ner dagarna på jobbet. Jag tar mig inte för allt jag vill för att jag tänker att jag kan göra det sen. Där. Jag har packat fyra kartonger och till och med packat ner en del vardagsporslin. Jag söker jobb och är nyfiken på vad som ska hända efter Emils jobbintervju. Jag skissar på möblering och tittar efter tapeter. Jag odlar inga blommor på balkongen i år och ska undvika loppis en månad. Vi har bestämt att försöka ta hem ett par banankartonger varje gång vi handlar och säger till alla vi träffar att nu är det bara en månad tills flyttlasset går och den 6 juni åker vi ner permanent. Vi har fixat lastbil och chaufför och hört med brorsan om bärhjälp.

Och ändå. Jag fattar inte! Ska vi flytta? Flytta härifrån? Flytta dit? Nu?

Va?

Makes you smooth

Om man är en sån där som blir dötrött och otrevlig när blodsockret sjunker, får man måhända till slut ta sig i kragen och bli en mellanmålsätare. För att liksom mota Olle i grind.

Inspirerad av systern har jag snöat in på smoooooothies. Jorgubbar, hallon, mango, blåbär, päron, banan. Det mesta verkar funka. Vaniljyoghurt eller mjölk. Kanske lite socker. Jag experimenterar, slurpar och njuter.

[Smooth betyder förresten vänlig, blank, len, insmickrande, inställsam.]

Har du kanske något mellanmålstips?

 

Fastetider stundar

Förväntanspirr. Imorgon är det dags.

Det var när jag gick på Missionsskolan som jag fick upp ögonen för det där med fastan. Att det faktiskt finns kristna i min egen kyrkotradition som både tar på allvar och tänker nytt.

Nu ser jag det som en chans till vårstädning – både bildligt och bokstavligt. I hörnen finns gott om gammalt vinterdamm i form av dåliga vanor och dystra tankar på tomgång. Och fönstren är så smutsiga att det både är svårt att se klart och svårt för ljuset att ta sig in.

Jag längtar efter att få rensa bland gamla papper i överfulla pärmar, skänka kläder till second hand, plantera om blommor och tvätta gardiner. Samtidigt finns en Gudagiven tid att avstå, för att få tid och ork till annat. Mindre dator, mer bön och vila. Till exempel. Mindre socker, mer motion och morötter.

Många fastar från kött med klimatet i åtanke – men också som en symbolisk handling för dem som sällan eller aldrig får äta sig mätta. Eller för att skänka pengarna de sparar till någon som behöver dem bättre. Och/eller för att helt enkelt må bättre. Sen finns det ju också folk som avstår från all fast föda. Beundransvärt. Men om jag var en av dem, skulle ni inte vilja möta mig i en mörk gränd…

I alla fall. Jag önskar en tid av inspiration och friska fläktar.
Mer Gud, mindre jag.

Hur tänker du om fastan?

Jag var liten en gång.

En annan, fast ändå samma. På griffeltavlan i köket sitter en påminnelse.

När jag ser fotot så får jag perspektiv på något sätt; Vem var jag? Världen var mindre då. Vem är jag? Den ständiga frågan. Vem ska jag bli? Nåden är störst.

Det tvåhundrade inlägget handlar om dagar och nätter och nåd och sånt där

Vissa dagar verkar ha som enda syfte att man ska förstå att uppskatta andra dagar. Och för att jag ska ha vett att njuta av att då och då glida fram på en räkmacka, har jag idag haft rejält oflyt. Spillt, tappat, virrat runt, haft huvudvärk, ont i magen, bränt tungan på hett te. Som grädde på moset lyckades jag sova bort halva dagen – vaknade till mörkret och missad bönegrupp.

Så nu sitter jag här. Mittinatten utan en smula trötthet i sikte. Egentligen har jag alltid älskat att vara vaken när andra sover. På kvällarna och nätterna kan det hända att inspiration och kreativitet tittar fram. Nya idéer ser dagens ljus. Mysstämning infinner sig.

Och så tycker jag att det är så vackert med sovande människor. Höll en miniliten sådan i mina armar igår. Känner en tax som snarkar som en farbror. Sömnen gör oss alla till jämlikar på något sätt. För sömnen får vi kapitulera, släppa kontrollen och lita på att vi är burna.

Och att vi får en ny chans imorgon.